När du skickar in en varumärkesansökan fyller du i ett namn som sökande, och det namnet blir den juridiska ägaren av varumärket. Ett vanligt misstag är att det namnet inte överensstämmer med vem som faktiskt använder eller bör äga varumärket: grundaren registrerar det privat medan företaget bär varumärket, en enansverksamhet registrerar under eget namn och glömmer senare att överföra det till AB-bolaget, eller flera grundare står tillsammans som sökande utan överenskommelse om vad det innebär.
Ofta märker du inte konsekvenserna omedelbar. Varumärket fungerar bara, ansökan registreras bara. Först vid försäljning av företaget, en investeringsomgång, en licens till en partner, eller helt enkelt när två grundare går skilda vägar, visar det sig att varumärket inte tillhör företaget utan en person, eller två personer som båda måste godkänna det separat.
Varför detta går oftare fel än du förväntar dig
Många företagare startar en varumärkesansökan när namnet ännu är nytt och företagsstrukturen ännu inte är slutgiltig. Någon börjar som enansverksamhet, registrerar varumärkesnamnet på sitt eget namn, och startar ett AB-bolag ett halvår senare. Varumärkesansökan flyttar inte med automatiskt. Juridiskt förblir grundaren ägare av varumärket, även om AB-bolaget använder det, betjänar kunderna med det och skickar fakturor med det.
Med två eller flera grundare uppstår ett annat problem: om båda står som gemensam sökande på varumärket krävs godkännande från båda parter för nästan varje åtgärd — försäljning, licens, ändringar. Det är i sig inte fel, men det väljs sällan medvetet. Det händer för att ingen under ansökan har funderat på vem som senare bestämmer över varumärket.
Det finns också en variant som fungerar baklänges: en holdingstruktur där varumärket medvetet står på holdingbolagets namn och inte på driftbolaget, till exempel för att skydda varumärket mot risker i det operativa AB-bolaget. Det är en giltig och ofta använd konstruktion, men då måste det valet verkligen ha gjorts medvetet och dokumenterats med rätt licensavtal mellan holding och driftbolag. Utan dessa avtal uppstår samma förvirring som vid ett tillfälligt felaktigt namn.
Vad det konkret kostar dig
Skadan ligger sällan i varumärket själv, utan i det ögonblick då det spelar roll. En investerare som gör due diligence och upptäcker att varumärket inte står på AB-bolagets namn, ber med rätta att det sorteras innan affären går igenom. En köpare av företaget vill samma sak. Vid en dispyt mellan grundare kan frågan om vem som får använda varumärket plötsligt skilja sig från frågan om vem som äger aktierna. Det är inga tekniska detaljer — det är de stunder då ett företag mest behöver att grunden stämmer.
Det går oftast att rätta till med ett överlåtelsedokument där varumärket senare överförts till rätt juridisk person. Men det tar tid, måste dokumenteras korrekt hos BOIP eller EUIPO, och är precis den sortens åtgärd som du hellre hanterar under lugna förhållanden än under tidstryck under ett förvärv.
Hur du undviker det vid själva ansökan
Frågan du bör ställa dig själv före ansökan är enkel: vem ska kunna bestämma över det här varumärket om fem år? Är det företaget, ska den juridiska personen — AB-bolaget, handelsbolaget, kooperativet — stå som sökande på blanketten, inte personen som råkar skicka in ansökan. Om företaget ännu inte är registrerat kan det vara värt att överväga att skjuta upp ansökan tills det är gjort, eller medvetet välja en senare överlåtelse och planera den direkt.
Vid förberedelsen av en ansökan frågar marcai.eu efter rätt företagsuppgifter, så att ansökan hamnar på rätt affärskonto och inte av misstag stannar på ett personligt namn. Det är ingen juridisk rådgivning om er organisationsstruktur — för frågan om vilken företagsform som passar bäst för er situation är en jurist eller revisor rätt kontaktperson — men det förhindrar ändå det vanligaste administrativa misstaget.
Vill ni först kostnadsfritt kontrollera om namnet redan är registrerat någonstans innan ni löser ägarfrågan, går det utan konto. För själva ansökan är det lämpligt att låta utreda från fall till fall vem som ska anges som sökande, särskilt om det finns flera grundare eller en holdingstruktur inblandad. Vill ni först se exakt hur den förberedelsen ser ut, är det förklarat på sidan där ni exakt kan se hur förberedelse och inlämning går till. Och om ni fortfarande har frågor om ägarskap, överlåtelse eller gemensamt innehav, titta då på vanliga frågor om ägarskap och överlåtelse.
En halvtimme på frågan om vem som blir märkesinnehavare är betydligt billigare än att behöva svara på den frågan år senare under tidspress.